Rum i härbärget

“Det fanns inte rum för dem i härbärget.” (Luk. 2:7) Denna  rad ur julevangeliets välbekanta text, kan vi  höra läsas  i de flesta av våra kyrkor  under julhelgen.

Texten  berättar om en ung familj, som för mera än  tvåtusen år sedan begav sig ut på en lång och farofylld resa. De reste för  att uppfylla sin medborgerliga plikt, för att låta registrera sig för skattskrivning. De hade inget annat val.  Det som gjorde  resan extra svår,  var den unga kvinnans långt framskridna  graviditet.

Väl  framme vid resans mål, får de veta att det inte finns något rum där de kan övernatta. “Det fanns inte rum för dem i härbärget.”  Så får den unga  kvinnan, Maria, föda sin son i ett stall. “Hon lindade honom  och lade honom  i en krubba “  säger julevangeliets  text.   Detta är så långt från den glansbildslika  julkortsidyllen  som man bara kan komma….    Det helt osannolika blir sanning. Gud tar mänsklig gestalt  och delar människornas  villkor.

Detta blir början på en ny tideräkning enligt vilken vi  nu skriver  år 2016. Enligt samma tideräkning har det nästa år förflutit 150 år sedan  Helsingfors Diakonissanstalt grundandes.  Också  vid denna  tid  var människor på resa. De flydde inom det egna landet,  i tusental –  undan hugersnöd och sjukdomar. De hade inte heller något val. Diakonissanstalten  öppnade  då sina dörrar – sitt härbärge.

Också i våra dagar –  måhända mera än  någonsin tidigare –  är människor på resa.  Med risk för att förlora sina  liv ger de sig iväg, våra dagars flyktingar – utan att veta om det  finns  någon  som kan  erbjuda  dem rum i sitt härbärge…

Han som föddes i ett stall, fick som  mycket liten  också pröva på att vara flykting – att fly för sitt liv.  Väl tillbaka i sitt hemland, växer han  upp till att vara den som förbarmar sig över  de olyckliga, den som mättar de hungrande, den  som botar  de sjuka och  förkunnar förlåtelse och försoning människor emellan.

Vid  vår tideräknings  slut,  skall han som var barnet i stallet, som var både flykting och fredlös , han som  med sitt liv  försonade världen  tillbaka till Gud –  han skall då säga: “Allt vad ni har gjort mot en av dessa min minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”

Låt oss denna jultid  öppna våra dörrar, våra härbärgen, våra kyrkor och  våra hjärtas rum – för alla dem som saknar det som vi har i överflöd !

Karin Strandberg
Ledande diakonissa